Energigaser i Sverige
2013 GoBiGas öppnar Sveriges första stora anläggning för förgasning av biomassa till biometan.
2012 Flytande biogas, LBG, börjar levereras från Lidköping Biogas rötningsanläggning och blir ett förnybart bränslealternativ för tunga transporter.
2012 M/S Viking Grace sjösätts från varvet i Åbo som världens första stora passagerarfartyg med flytande naturgas (LNG) som bränsle. Våren 2013 sätts fartyget in på linjen Stockholm–Åland–Åbo.
2012 Region Skåne är först ut i Sverige att genomföra en offentlig upphandling av vätgasbilar (bränslecellsbilar) inom ramen för projektet Next-Move.
2011 En LNG-terminal öppnas i Nynäshamn för att förse Stockholmsmarknaden med naturgas.
2010 Chemrec startar världens första pilotanläggning för framställning av bio-DME (DME=dimetyleter) för användning som fordonsbränsle i anslutning till Lövholmens sulfatmassafabrik.
2010 Svenska Gasföreningen och Svenska Biogasföreningen går samman och bildar branschorganisationen Energigas Sverige.
2006 Göteborg Energi öppnar Rya kraftvärmeverk som blir det första gaseldade kombikraftverket i Sverige. Som en följd ökar den svenska naturgasförbrukningen kraftigt
2003 Skandinaviens första vätgasmack invigs i Malmö där såväl ren vätgas som en blandning av naturgas och vätgas kan tankas.
2002 Naturgasnätet byggs ut från Hyltebruk till Gnosjö och från Göteborg till Stenungsund, där flera företag i petrokemiklustret använder naturgas både som råvara och bränsle. Ytterligare planer på förlängningar av naturgasnätet till Jönköping, Östergötland och Stockholm går dock om intet.
1992 Den första samrötningsanläggningen i Sverige tas i bruk i Laholm där avloppsslam blandas med företrädesvis flytgödsel för en effektivare rötning.
1992 Biogas börjar i ett pilotprojekt i Linköping uppgraderas till en kvalitet möjlig att använda i fordon och en handfull stadsbussar börjar använda det nya bränslet.
1991 Luften går ur naturgasbranschen i Sverige när planerna på en ”naturgasaxel” Norge–Sverige–Finland skjuts på framtiden.
1985 Naturgas från i huvudsak Danmark når Sydsverige via pipeline. Allt eftersom gasnätet byggs ut längs västkusten läggs återstående spaltgasverk i Malmö, Helsingborg och Göteborg ner medan naturgas pumpas in på gasnäten. Stora avnämare för naturgas är också industrier såsom Trelleborg, Nordic Sugar i Arlöv, Höganäsbolaget, Kemira i Helsingborg och Pilkington Floatglas i Halmstad.
1981 Den första anläggningen för utvinning av deponigas från en soptipp tas i drift av Sysav på Spillepengens deponi i Malmö. Den uppsamlade gasen används för produktion av el och/eller värme och när detta inte fungerar så facklas gasen.
1974 Första oljekrisen gör i ett slag lättbensin dyr och spaltgasproduktionen börjar på allvar fasas ut.
1972 Sist i Sverige med att framställa stadsgas genom avgasning av stenkol blir Trelleborg. Efter nedläggningen av stadsgasverket där fortsätter dock avgasning av stenkol vid koksverken invid stålverken i Oxelösund och Luleå som behöver koks för sina processer och nyttjar den bildade stenkolsgasen som bränsle.
1968 Sveriges regering tillsätter en offentlig utredning som 1972 levererar rapporten ”Naturgas i Sverige”. Stor eufori råder kring naturgasens möjligheter och ytterligare utredningar följer på den första.
1959 Som ett svar på avsättningsproblemen för koks byggs nya spaltgasverk i totalt 10 svenska städer med start i Jönköping. Lättbensin krackas där till stadsgas varvid någon biprodukt i form av koks inte uppkommer. Sist att övergå till spaltgas är Stockholm som tar steget först 1971.
1954 Visby gasverk, som drivs av privata AB Svenska Gasverk läggs ned, som det sista privata stadsgasverket i Sverige.
~1950 Efter andra världskriget blir olja snabbt lättillgänglig och det till ett lågt pris. Som ett resultat dyker marknaden för koks. Stadsgasverken får därmed problem med ekonomin som vilar tungt på att både stadsgas och koks kan säljas med avans. En nedläggningsvåg inleds i de mindre städerna och rullar vidare mot de större.
1948 Rötgas från avloppsverket börjar matas ut på stadsgasnätet i Västerås tillsammans med stenkolsgas.
1934 Borås reningsverk blir först med att röta avloppsslam. Sannolikt facklas gasen bort, eftersom Borås saknar stadsgasverk.
1932 En statlig lånefond inrättas för privatpersoners inköp och montering av vedbaserade gengasaggregat på fordon. Riktigt stor blir gengasen som motorbränsle först under 2:a världskriget.
1918 Den sista stad som får ett stadsgasverk i Sverige blir Skövde där privata AB Västgöta gasverk är ägare. Nu finns stadsgasverk i 37 svenska städer.
1917 Första världskriget rasar på kontinenten och gör det svårt att importera tillräckliga mängder stenkol. På många gasverk tillgrips nu alternativ i form av torv och ved. Samma sak sker också under andra världskrigets slutskede.
~1900 Behovet av lysgas minskar. Istället börjar stadsgasen användas för spisar i hemmen.
1874 Av de tills nu anlagda gasverken i 27 svenska städer är 15 privatägda och 12 kommunala. De närmast följande åren sker en kommunalisering så att 1905 samtliga 28 svenska städer med stadsgas hade kommunalägda verk.
1846 Skandinaviens och Sveriges första stadsgasverk etableras i Göteborg av The Gothenburg Gas Company. Syftet är i första hand att framställa gas för belysningen av staden, s.k. lysgas. Som biprodukt erhålls koks som har god avsättning som bränsle för uppvärmning av t.ex. hyresfastigheter.
1821 De första oljegasverken av Schwartz konstruktion tas i drift i Stockholm hos bryggare Schmidt respektive fabrikör Hiesleiter. Råvaran för oljegasverken är beckolja erhållen vid tjärbränning. Beckoljegasen är lättare att rena och luktar mindre illa än stenkolsgasen. Därtill lyser den med ett starkare sken.
1819 G.M. Schwartz demonstrerar i ett försök i samband med Kungl Skogs- och Lantbruksakademiens högtidsdag i närvaro av kronprins Oscar I stenkolsgasens lysförmåga.
2012 Flytande biogas, LBG, börjar levereras från Lidköping Biogas rötningsanläggning och blir ett förnybart bränslealternativ för tunga transporter.
2012 M/S Viking Grace sjösätts från varvet i Åbo som världens första stora passagerarfartyg med flytande naturgas (LNG) som bränsle. Våren 2013 sätts fartyget in på linjen Stockholm–Åland–Åbo.
2012 Region Skåne är först ut i Sverige att genomföra en offentlig upphandling av vätgasbilar (bränslecellsbilar) inom ramen för projektet Next-Move.
2011 En LNG-terminal öppnas i Nynäshamn för att förse Stockholmsmarknaden med naturgas.
2010 Chemrec startar världens första pilotanläggning för framställning av bio-DME (DME=dimetyleter) för användning som fordonsbränsle i anslutning till Lövholmens sulfatmassafabrik.
2010 Svenska Gasföreningen och Svenska Biogasföreningen går samman och bildar branschorganisationen Energigas Sverige.
2006 Göteborg Energi öppnar Rya kraftvärmeverk som blir det första gaseldade kombikraftverket i Sverige. Som en följd ökar den svenska naturgasförbrukningen kraftigt
2003 Skandinaviens första vätgasmack invigs i Malmö där såväl ren vätgas som en blandning av naturgas och vätgas kan tankas.
2002 Naturgasnätet byggs ut från Hyltebruk till Gnosjö och från Göteborg till Stenungsund, där flera företag i petrokemiklustret använder naturgas både som råvara och bränsle. Ytterligare planer på förlängningar av naturgasnätet till Jönköping, Östergötland och Stockholm går dock om intet.
1992 Den första samrötningsanläggningen i Sverige tas i bruk i Laholm där avloppsslam blandas med företrädesvis flytgödsel för en effektivare rötning.
1992 Biogas börjar i ett pilotprojekt i Linköping uppgraderas till en kvalitet möjlig att använda i fordon och en handfull stadsbussar börjar använda det nya bränslet.
1991 Luften går ur naturgasbranschen i Sverige när planerna på en ”naturgasaxel” Norge–Sverige–Finland skjuts på framtiden.
1985 Naturgas från i huvudsak Danmark når Sydsverige via pipeline. Allt eftersom gasnätet byggs ut längs västkusten läggs återstående spaltgasverk i Malmö, Helsingborg och Göteborg ner medan naturgas pumpas in på gasnäten. Stora avnämare för naturgas är också industrier såsom Trelleborg, Nordic Sugar i Arlöv, Höganäsbolaget, Kemira i Helsingborg och Pilkington Floatglas i Halmstad.
1981 Den första anläggningen för utvinning av deponigas från en soptipp tas i drift av Sysav på Spillepengens deponi i Malmö. Den uppsamlade gasen används för produktion av el och/eller värme och när detta inte fungerar så facklas gasen.
1974 Första oljekrisen gör i ett slag lättbensin dyr och spaltgasproduktionen börjar på allvar fasas ut.
1972 Sist i Sverige med att framställa stadsgas genom avgasning av stenkol blir Trelleborg. Efter nedläggningen av stadsgasverket där fortsätter dock avgasning av stenkol vid koksverken invid stålverken i Oxelösund och Luleå som behöver koks för sina processer och nyttjar den bildade stenkolsgasen som bränsle.
1968 Sveriges regering tillsätter en offentlig utredning som 1972 levererar rapporten ”Naturgas i Sverige”. Stor eufori råder kring naturgasens möjligheter och ytterligare utredningar följer på den första.
1959 Som ett svar på avsättningsproblemen för koks byggs nya spaltgasverk i totalt 10 svenska städer med start i Jönköping. Lättbensin krackas där till stadsgas varvid någon biprodukt i form av koks inte uppkommer. Sist att övergå till spaltgas är Stockholm som tar steget först 1971.
1954 Visby gasverk, som drivs av privata AB Svenska Gasverk läggs ned, som det sista privata stadsgasverket i Sverige.
~1950 Efter andra världskriget blir olja snabbt lättillgänglig och det till ett lågt pris. Som ett resultat dyker marknaden för koks. Stadsgasverken får därmed problem med ekonomin som vilar tungt på att både stadsgas och koks kan säljas med avans. En nedläggningsvåg inleds i de mindre städerna och rullar vidare mot de större.
1948 Rötgas från avloppsverket börjar matas ut på stadsgasnätet i Västerås tillsammans med stenkolsgas.
1934 Borås reningsverk blir först med att röta avloppsslam. Sannolikt facklas gasen bort, eftersom Borås saknar stadsgasverk.
1932 En statlig lånefond inrättas för privatpersoners inköp och montering av vedbaserade gengasaggregat på fordon. Riktigt stor blir gengasen som motorbränsle först under 2:a världskriget.
1918 Den sista stad som får ett stadsgasverk i Sverige blir Skövde där privata AB Västgöta gasverk är ägare. Nu finns stadsgasverk i 37 svenska städer.
1917 Första världskriget rasar på kontinenten och gör det svårt att importera tillräckliga mängder stenkol. På många gasverk tillgrips nu alternativ i form av torv och ved. Samma sak sker också under andra världskrigets slutskede.
~1900 Behovet av lysgas minskar. Istället börjar stadsgasen användas för spisar i hemmen.
1874 Av de tills nu anlagda gasverken i 27 svenska städer är 15 privatägda och 12 kommunala. De närmast följande åren sker en kommunalisering så att 1905 samtliga 28 svenska städer med stadsgas hade kommunalägda verk.
1846 Skandinaviens och Sveriges första stadsgasverk etableras i Göteborg av The Gothenburg Gas Company. Syftet är i första hand att framställa gas för belysningen av staden, s.k. lysgas. Som biprodukt erhålls koks som har god avsättning som bränsle för uppvärmning av t.ex. hyresfastigheter.
1821 De första oljegasverken av Schwartz konstruktion tas i drift i Stockholm hos bryggare Schmidt respektive fabrikör Hiesleiter. Råvaran för oljegasverken är beckolja erhållen vid tjärbränning. Beckoljegasen är lättare att rena och luktar mindre illa än stenkolsgasen. Därtill lyser den med ett starkare sken.
1819 G.M. Schwartz demonstrerar i ett försök i samband med Kungl Skogs- och Lantbruksakademiens högtidsdag i närvaro av kronprins Oscar I stenkolsgasens lysförmåga.
